av Ingemar Ljungqvist

Udo Erasmus presenterades i 2000-Talets Vetenskap i nr 4 1999. Då efter att den kanadensiske forskaren och hälsoupplysaren Udo Erasmus deltagit i den Ortomolekylära hälsokongressen Health Trends 2000 i Köpenhamn. Sedan dess har Erasmus två gånger turnerat i Sverige där han trollbundit sina åhörare med ämnesområdet essentiella näringsämnen och då speciellt de två fettsyror; linolsyra och alfalinolensyra som vi i tillräcklig mängd måste få i oss med födan – kroppen kan inte producera dessa – för att inte få uppleva bristsymtom.

Bildtext: Udo Erasmus har ett Messiasliknande budskap att framföra om vår hälsa, så det var passande att han vid sitt besök i Växjö föreläste i en frikyrka.

Udo Erasmus budskap är så viktigt att det är värt fler artiklar – och dessutom har sedan 1999 forskningen inom området bekräftat några av de hörnstenar av logiskt naturvetenskapligt resonemang som Erasmus förmedlat. Detta samtidigt som verkligheten skrämmer. Antalet överviktiga personer är nu lika många: 1 miljard, av världens drygt 6 miljarder invånare som antalet undernärda. Det som mycket sannolikt förenar dessa två stora extremgrupper är emellertid en och samma grundorsak; en brist på essentiella näringsämnen. Övervikten och fetman är främst ett västerländskt fenomen där USA är det extremas land, men där ökningstakten av antalet personer som hamnar över strecken på BMI (Body Mass Index) -skalan nu är större i Sverige. Och det är här Udo Erasmus – i den dominerande livsmedels-industrins tycke – kontroversiella budskap – har sin viktiga plats: Du kan hålla din kropp i trim genom att äta fett – men då rätt sorts fett.

Hälsa naturligt tillstånd

Det är nu mer än 20 år sedan Udo Erasmus började formulera sina teser om hur viktigt det är att med rätt kost upprätthålla hälsan och också började sprida sitt budskap om hur viktiga de essentiella fettsyrorna är i detta sammanhang. Hans budskap innehåller dessutom en mycket positiv syn på vår organism. Varenda en av våra biljoner celler innehåller en genetisk information som mejslats fram under evolutionens gång. En evolution som varit mycket framgångsrik och inte bara innefattar människan utan alla levande organismer och som med sådan succé lyckats klä in så gott som hela jordklotet i ett grönt levande täcke. Därför skulle man kunna dra slutledningen att evolutionens långa process, där dagens tillfälliga slutstationer är vi människor tillsammans med alla andra nu levande organismer, är ett högst påtagligt bevis på en process som lyckats anpassa sig till de mest skiftande yttre förhållanden. Där vi också allesammans fungerar som viktiga element i en mycket komplext sammanfogad väv där de minsta beståndsdelarna utgörs av de olika molekylerna och grundämnen som finns tillgängliga i biosfären. För att uppnå detta borde den genetiska information vi bär på, också ha som uppgift att sträva mot hälsa. Hälsa borde vara det naturliga tillståndet. För att upprätthålla det tillståndet borde det vara logiskt att vi ständigt förser vår organism med de ämnen som den behöver ersätta – och som den inte kan tillverka själv utifrån givna grundsubstanser. Och här kommer den utomordentligt viktiga insikten in om att det är de essentiella ämnena som vi behöver förse oss med i tillräcklig mängd. Resten svarar vår genetiska information för. Den har färdiga program för att på ett ändamålsenligt sätt sköta om omfördelning, upplagring och omsättning av livets alla molekyler.

Våra gener har mejslats fram under stenålderstid

Det lönar sig verkligen att förstå att våra gener har anpassat sig till ett stenåldersliv, åtminstone, när det gäller sammansättningen av kosten – och här kommer Udo Erasmus nästa stora poäng in. I vårt moderna liv har den ursprungliga kedjan från jord till bord förlängts med en ny länk; livsmedelsindustrin. Förr var kedjan kortare. Man levde mycket på färsk, oraffinerad föda – det man mest bekymrade sig om var tillagningen. Nu har för den moderna människan en stor del av matberedningen överlåtits till industrin För dem passar inte besvärliga frön med fröskal och sockerhaltiga gräs eller betor in. Man vill ha en standardiserad produkt så därför renframställer man och raffinerar exempelvis sockret så det blir bländande vitt. Det åtföljs inte längre, som det gjorde i den ursprungliga växten av allehanda fibrer, mineraler och vitaminer. Därför blir det en mycket snabb resa för det raffinerade sockret i vår mat-smältningskanal tills det sugs upp i blodbanorna. Snabbheten gör att det sockerbalanserande hormonet insulin kan få svårigheter att kapa topparna i blodets sockerhalter efter inte bara måltider utan också vid varje litet mellanmål. Dessutom fungerar höga halter av blodsocker också som en reglerande faktor på generna i cellerna. En hög sockerhalt medverkar till att de gener som omlagrar sockret till mättade fettsyror kopplas på , medan de gener som ser till att det upplagrade förrådet av fett förbränns inhiberas.
Detta var en mycket ändamålsenlig mekanism när vi levde i en miljö där det tidvis kunde råda en knapphet på föda. De rika perioderna kunde man frossa och de tillfälligt överflödiga kolhydraterna kunde långtidslagras som en fettdepå – för att ha när jakt- fiske- och samlarframgången var sämre.

Fettsyrorna funktionella element i cellen

I det andra fallet , så rör det sig om hur livsmedelsindustrin förhåller sig till fettsyrorna och speciellt då till de fleromättade omega-3 och omega-6 fettsyrorna, där som nämnts två av dessa är livsnödvändiga – essentiella.
Här vore det på sin plats att också förstå fettets betydelse för oss, men här hänvisas till den första artikeln om Udo Erasmus i tidigare nummer. Det blir bara en kort sammanfattning här.
Olyckligtvis har de snarlika orden fet och fett lurat många att tro att fettsyrornas betydelse för våra organismer i huvudsak är att fungera som ett reservlager av energi – med tillägget att det också fungerar som isolator och som smörjmedel vid lederna. Detta är bara den minsta betydelsen. Varenda en av våra biljoner celler har ett ytterhölje – ett membran som är uppbyggt av ungefär lika delar fosfolipider och proteiner. I fosfolipiderna ingår de fleromättade fettsyrorna med sin svängda geometriska struktur för att göra membranet smidigt. För att understryka betydelsen av hur viktigt fettet är så kan man bara betrakta nervsystemet med hjärnan, där flera fleromättade fettsyror till mycket stor del är strukturelement och då dynamiska sådana med viktiga funktioner.

Industrin contra essentiella fetter

Hur kommer då livsmedelsindustrin in i bilden? Jo, eftersom de fleromättade fettsyrorna och då speciellt omega-3 fetterna är mycket känsliga för både ljus, värme och syre har de en mycket begränsad hållbarhet. Det är bara tänka sig hur fort en fet strömming bryts ner och blir obehaglig om den får utsättas för solljus och värme under några dagar. Det är främst fettsyrorna som härsknar. Fettsyrerika växter som oljeväxter och lin har löst problematiken genom att kapsla in fettsyrorna tillsammans med E- och A-vitaminer och starka antioxidanter innanför ett hårt skal som skyddar mot syre och ljus.
Med vid processen i industrin vill man inte ha med ämnen att göra som bara klarar av några dagars hållbarhet så man härdar fettet, dvs denaturiserar de viktigaste fettsyrorna genom olika processer. Då förändras de fleromättade fettsyrorna från böjda viskösa cis-fetter till mer rigida trans-fetter.

Cis contra trans

Skillnaden mellan transfetter och cisfetter är en strukturolikhet på det molekylära geometriska tre-dimensionella planet som medför att fettsyrorna får helt andra egenskaper. Transfetter lär inte framställas av naturen utom i undantag, medan transfetterna är ett resultat av människans manipulation av naturen. Hursomhelst – hållbarheten förlängs och margarinet och den billiga matoljan klarar sig länge på butikernas hyllor utan att härskna. Samtidigt har man också renframställt fettsyrorna och sålunda avlägsnat stora delar av de skyddande ämnen av vitaminer och antioxidanter som fröna innehöll. Allt för att göra homogena produkter med ett och samma utseende och färg. Trots denna genomgripande förändring av rapsfröets eller majskornets ursprungliga fettsyror så kan man på innehållsdeklarationen enbart läsa hur stor andel enkelomättade respektive fleromättade fettsyror margarinet eller matoljan innehåller. Man nämner inget om det rör sig om naturliga cis-fetter eller härdade artificiella transfetter.

Skillnaden viktig

Men den distinktionen är Udo Erasmus mycket noga med; Så när han skrev sin bok så fick den titeln ”Fett som helar – Fett som dödar”. Och det är här han har funnit sin logiska förklaring till den alltmer utbredda fetman i västvärlden. Livsmedelsindustrin – och då gäller det inte bara margarin och matoljor, utan i snart sagt varje halvfabrikat där dessa produkter ingår – berövar de matvaror vi handlar hem på en mycket stor andel av främst den essentiella fettsyran alfa-linolensyra; en omega-3 fettsyra. Likadant är det med restauranger och storkök som använder sig av de billigaste matoljorna. Därför är det, efter att ha grundligt tagit del av den rikliga forskningen inom området, som Udo Erasmus beräknar att uppemot 70% av den nordamerikanska befolkningen har skaffat sig en kronisk brist på just alfalinolensyran.

Samband mellan fetma och snabba kolhydrater

Detta är en process som pågått sedan ett halvt sekel i och med att industrins utbud av matvaror mer och mer fått dominera för hushållen. Men gör man inte distinktionen mellan rätt och fel fett utan helt enkelt ser övervikt och fetma som ett utslag av ett för högt fettintag så kan det gå riktigt fel. 1980 i USA bestod kosten i ett medelhushåll till 42% av fett, samtidigt som 25% av befolkningen hade blivit överviktiga. Då gick myndigheter ut och varnade och uppmuntrade till en fettsnålare kost. Industrin anpassade sig och förstärkte budskapet – för övrigt precis som i Sverige. Resultatet lät inte vänta på sig. Tjugo år senare, år 2000, hade man kommit till ner ett kosthåll som i medeltal innehöll 22% fett, kolhydrater hade svarat för den stora kompensationen. Resultatet i form av övervikt ändrades också dramatiskt – men i precis motsatt riktning mot det förväntade – och hade på bara 20 års tid nått upp till alarmerande 65%.

Kämpat för rätt fett i tjugo år

Detta skedde samtidigt som Udo Erasmus gått ut med det motsatta budskapet. Under 20 års tid har hans bok sålt i 200 000 exemplar och han räknar själv med att han nått en fyrtiondedel av en procent av den nordamerikanska befolkningen med budskapet att äta rätt sorts fett så att inte kroppen lider brister. Trots den stora framgången med stor upplaga på sin bok och många föredrag, så önskar han sig all hjälp han kan få i en annan syn på fetma och fettsyrornas stora betydelse för en hälsa. Skulle Udo ensam svara för informationen skulle det ta ytterligare 80000 år av upplysningsarbete.
Följer man däremot den gängse linjen, med ett fettreducerat kostintag, då inträffar det som kroppen är en mästare i, enligt Udo, den reagerar. Den svarar på bristen genom att ge uttryck för hunger, i bästa fall ett sug efter fett. Däremot är vi inte lika fulländade så att vi får den rätta känslan av att stoppa i oss just födoämnen rika på omega-3 cis-fettsyror. Och det förhöjda kolhydratintaget – speciellt om det är mycket baserat på raffinerade ”vita” produkter som mjöl i bröd och pasta ger som följd en ökad omvandling i kroppen av det snabba sockret till depåfett i form av mättade fettsyror. Samtidigt kvarstår bristen och hungerkänslorna.

Ny genforskning ger Udo rätt

I det senare fallet har Udo Erasmus fått oerhört starkt stöd för sin logik i de forskningsresultat som Steven D Clarke kommit fram till vid universitetet i Austin, Texas.
Clarke har i sitt forskningsarbete under de allra senaste åren påvisat att de fleromättade fettsyrorna, när de kommer i kontakt med cellerna via blodet, har en direkt genreglerande effekt. Detta gäller framförallt omega-3 fettsyrorna och därmed spelar de en mycket betydelsefull roll för vår hälsa. Vid förhöjda fettsyrehalter så påverkas två stycken metaboliska processer. Detta genom att de reglerande generna, cirka 6-7 stycken, för en process kopplas på. I detta fallet rör det sig om de gener som svarar för produktionen av de proteiner – enzymer som förbränner – oxiderar redan befintligt fett i cellerna. Detta tar sig uttryck i en förhöjd metabolism. Man känner sig helt enkelt lite varmare inombords. I det andra fallet så medverkar fettsyrorna till en inhibering av de gener som ansvarar för omlagring av glukos till fetter, dvs att kroppens fettproduktion av depåfett upphör.

Steven Clark skriver

Så här sammanfattar själv Steven D Clarke fettsyrornas koppling till genetiska styrfunktioner:
”Utvecklandet av fetma och med den tillhörande insulinresistensen omfattar en hel mängd med genprodukter, inklusive de proteiner som utför fettproduktion och fettförbränning, värmebildning och celldifferentiering. De gener som kodar för dessa proteiner är i själva verket den grundritning vi ärvde från våra föräldrar. Men, det som avgör vilka delar av grundritningen som ska komma till användning bestäms av en hel massa miljöfaktorer. Under de tidiga stegen i den evolutionära utvecklingen, så fungerade näringsämnena direkt som hormonella signaler som tillät de tidiga levande varelserna att starta eller stänga av olika metaboliska processer för att antingen tillverka eller lagra upp viktiga molekyler beroende om man just då befann sig i ett tillstånd av överflöd eller svält. Allteftersom det encelliga livet utvecklades mot allt mer komplexa flercelliga livsformer så fortsatte näringsämnena att verka som miljöfaktorer som med ett hormon-signalsystem kunde styra vilka gener som skulle sättas på eller stängas av i de olika energigivande systemen och de som var avhängiga celldifferen-tieringen och celltillväxten. Näringsämnena styr över innehållet av vävnadens proteiner och deras aktivitet genom att fungera som regulatorer av gentranskriptionen av såväl nukleärt RNA som budbärar-RNA. Ett av de näringsämnen som har en mycket stark påverkan på cellutveckling, tillväxt och cellomsättning är fett.
Fettsyrekomponenten hos matfettet påverkar inte bara hormonsignal-systemet genom att påverka fördelning av fettsyror i cellmembranet utan fettsyrorna har en direkt mycket kraftfull påverkan på de molekylära händelser som avgör vilka gener som ska kopplas på eller stängas av.”

Artificiella molekyler stör naturliga mekanismer

Udo Erasmus som har en mycket klar bild över fetternas roll kastar till och med fram tanken på att Steven Clarke borde tilldelas Nobelpriset i medicin för att han så klart och tydligt fört i bevis fettsyrornas roll på det molekylära planet och kopplingen till arvsmassan. Detta skulle också påskynda att få bort dagens förmenta råd med att reducera fettet och ersätta det med kolhydrater eller ännu värre syntetiska, artificiella molekyler som bara tillfälligt lurar smaksinnet, men som på sikt kan ha en mycket negativ påverkan på våra organismer – De har inte där att göra efter som vi inte har någon mekanism att ta hand om dem. Istället är risken stor att de förhindrar en normal tolkning av signalerna mellan de riktiga näringsämnena och arvsmassan.
Små framsteg kan synas i den officiella versionen av kostråd. Vi har tidigare nämnt i 2000-Talets Vetenskap att man i Polen dragit igång kampanjer för att få bort transfetter i livsmedel. I Danmark har man också börjat med detta. I Nord-Amerika, Udo Erasmus kommer från Kanada, börjar alltfler livsmedelsproducenter märka ut om de fettsyror som ingår i produkterna innehåller de viktiga cis-fettsyrorna eller de förmodat skadliga trans-fettsyrorna. På en svensk förpackning av margarin eller matolja görs ingen sådan distinktion och konsumenten har inte någon reell möjlighet att göra ett medvetet val – mer än att avstå.

Diabetes och fetma

Därför kommer vi sannolikt med den långsamhet som nya forskningsrön har att tränga igenom fortsatt få se en explosion av fetma i vårt land – med dess följeslagare diabetes typ 2 och i sin tur dess följdsjukdomar. I USA har man till och med börjat anse att övervikt och diabetes typ 2 har så mycket gemensamt att man ibland sammanför dessa två tillstånd under begreppet Diabesity (Obesity =fetma). Udo anser att det ibland vore bättre att använda det gamla namnet för diabetes: sockersjuka, för det säger mer vad det handlar om: ett överdådigt intag av snabba kolhydrater som resulterar i att blodet får ta upp sockermolekyler i en takt som långt överskrider vad man klarar av att hantera om man inte är maratonlöpare eller någon annan konditionsidrottare.

Bildtext: Udo Erasmus har själv komponerat en fettsyreblandning med välavvägda proportioner mellan alfalinolensyra och linolsyra.

Förutom sina fördjupade studier av litteraturen i ämnet och speciellt då Steven Clarks ”nya” rön så kan Udo Erasmus kontinuerligt följa hur det går för de som anammar hans bantningsrecept. Hans son driver nämligen ett gym för mestadels överviktiga kanadensare och de följer ett enkelt trepunktsprogram.
1) Ordinär gymnastik i nivå med vad deltagarna klarar av.
2) De ordineras Udos Choice = Udos speciella blandning av essentiella fettsyror, ett par matskedar om dagen, där den stora ingrediensen är omega-3 fettsyran alfalinolensyra. I mindre omfattning ingår också den andra essentiella syran linolsyra, omega-6-fettsyran.
3) De får inte inta mer kolhydrater än vad de kan förbränna – gärna mindre. Då åstadkommer de en bantningseffekt som inte ger brister – som inte skapar hunger. Som ger bestående resultat. Ett av de mest slående resultaten var en person som på sex veckor bantade bort 60 kg – och detta på en utpräglad fettdiet.

Referenser:

ERASMUS UDO: Fats that heal – fats that kill, Alive books, Burnaby, Kanada 1986,1993
JUMP B DONALD, CLARKE D STEVEN. Regulation of Gene Expression by Dietary Fat. Annu Rev Nutr 1999 19:63-90
CLARKE D STEVEN. Fatty Acid Regulation of Gen Expression
CLARKE D STEVEN. Polyunsaturated Fatty Acid Regulation of Gene Transcription: A Molecular Mechanism to Improve the Metabolic Syndrome
Udo Erasmus hemsida: www.udoerasmus.com
Det går också att vända sig direkt till den svenska representanten Helen Schlotterbeck, SOMA Products i Laholm Tel: 0430-120 91 eller 0430 – 231 30